Guds karaktär

Tredje föredraget

1 I det andra föredraget har vi visat, hur kunskapen om Guds existens kom in i världen och hur den allra första tanken uppkom i människornas hjärtan att det verkligen fanns en sådan varelse; likaså har vi visat att kunskapen om hans existens utgjorde grundvalen för den tro, som vilade på honom såsom den enda varelse, på vilken tro kunde koncentreras för erhållandet av liv och salighet. Ty tron kunde ej koncentreras på en varelse, om vars existens vi inte hade någon insikt, alldenstund insikten om hans existens är det allra första väsentliga villkoret för tro på honom. Rom 10:14: "Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro på den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade? /Så är tron av predikan och predikan genom Guds ord. - Denna mening ej i 1917 års översättning av Bibeln./"

2 Låt oss här anmärka, att tre ting äro nödvändiga för att en förnuftig och intelligent varelse skall kunna tro på Gud till liv och frälsning.

3 För det första, insikten att han verkligen finns till.

4 För det andra, en rätt insikt om hans karaktär, fullkomligheter och egenskaper.

5 För det tredje, en levande kunskap om, att det liv man för, stämmer överens med Guds vilja. Ty utan kännedom om dessa tre viktiga förhållanden måste varje förnuftig varelses tro förbliva ofullkomlig och utan frukt. Men med denna kunskap kan han/hon bli fullkomlig och fruktbärande, överflödande av rättfärdighet, till Gud Faders och Herren Jesu Kristi pris och ära.

6 Då vi nu har sett, hur insikten om Guds existens kom in i världen och att hans existens är en verklighet, vill vi övergå till att betrakta hans karaktär, fullkomligheter och egenskaper, på det att denna klass må kunna se inte blott vilka goda grunder den har att tro på honom för erhållandet av liv och frälsning, utan även de grunder, som hela världen - så vitt som insikten om hans existens sträcker sig - har till att tro på honom, alla levandes fader.

7 Såsom insikten om Guds existens i främsta rummet uppkom därigenom, att Gud uppenbarade sig för sina skapade varelser, sålunda beror också en riktig uppfattning av hans karaktär, fullkomligheter och egenskaper på de uppenbarelser han har givit oss, alldenstund ingen människa genom eget sökande och utan de uppenbarelser han har givit oss kan finna Gud (Joh 11:7-9). 1 Kor 2:9-11: "Vi tala - såsom det heter i skriften - 'vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom'. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet, vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen, vad som är i Gud, utom Guds Ande."

8 Efter detta kan vi övergå till att undersöka Guds karaktär enligt hans uppenbarelser.

9 Moses säger följande om honom i 2 Mos 34:6: "Och HERREN gick förbi honom, där han stod, och utropade: 'HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet". Ps 103:6-8: "HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta. Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar. Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet." Ps 103:17-18: "Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom och hans rättfärdighet intill barnbarn, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem." Ps 90:2: "Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud." Hebr 1:10-12: "så ock: 'Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk; de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut, men du förbliver; och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.'" Jak 1:17: "Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker." Mal 3:6: "Ty jag, HERREN, har icke förändrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller hört upp". /Annorlunda översättning än den som används i originalet./

10 Läran och förbunden kap 3:2: "Ty Gud vandrar ej på krokiga stigar, ej heller viker han åt höger eller vänster, ej heller avviker han från vad han sagt; därför äro hans stigar raka och hans bana ett evigt kretslopp." L kap 35:1: "Hören Herrens, eder Guds röst, ja, A och O, begynnelsen och änden, vars bana är ett evigt kretslopp, densamme idag som igår och i evighet."

11 4 Mos 23:19: "Gud är icke en människa, så att han kan ljuga, icke en människoson, så att han kan ångra något..."1 Joh 4:8: "Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken." Apg 10:34-35: "Då öppnade Petrus sin mun och sade: 'Nu förnimmer jag i sanning, att Gud icke har anseende till personen", utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra...'"

12 Av föregående Guds ord lär vi följande rörande Guds karaktär:

13 Först, att han var Gud före världens skapelse och att han var samme Gud före som efter skapelsen.

14 För det andra, att han är barmhärtig och nådig, sen till vrede, övermåttan god och att han varit detta från evighet och förblir så i all evighet.

15 För det tredje, att han inte förvandlas eller lider av ostadighet, utan att han är den samme från evighet till evighet, den samme i går, i dag och evinnerligen, samt att hans bana är ett och samma eviga kretslopp, utan oregelbundenheter.

16 För det fjärde, att han är en sannfärdig Gud, som inte kan ljuga.

17 För det femte, att han inte har anseende till person, utan att i varje folk tar han emot den som fruktar honom och övar rättfärdighet; samt

18 För det sjätte, att han är kärlek.

19 Det är ovillkorligen nödvändigt att känna dessa egenskaper hos Guds karaktär innan vi såsom förnuftiga varelser kan koncentrera vår tro på honom för erhållandet av liv och frälsning. Ty om vi till exempel inte trodde att han vore Gud, det vill säga alltings skapare och uppehållare, så kunde vi inte tro på honom till liv och frälsning, emedan vi alltid skulle frukta att en som var större än han kunde finnas, vilken kunde omstörta alla hans planer och göra honom såsom hedningarnas gudar oförmögen till att hålla sina löften. Men när det är klart att han är Gud över allt, från evighet till evighet, alltings skapare och uppehållare, så kan ingen dylik fruktan uppstiga i deras hjärtan, som förtrösta på honom, utan deras tro kan med avseende på detta förbli orubblig.

20 Men för det andra: Gud är barmhärtig och nådig, sen till vrede, långmodig och full av godhet. Och så svag är människonaturen, så stora är de mänskliga bristerna och ofullkomligheterna, att om människorna inte trodde, att de nämnda härliga egenskaperna vore oskiljaktiga ifrån Guds karaktär, så kunde de inte äga den till frälsning nödvändiga tron. Ty tvivel skulle uppstå i stället för tro. De som känner sin egen svaghet och böjelse för synd, skulle sväva i ständigt tvivel om sin frälsning, om de inte hade den insikten om Guds karaktär, att han är sen till vrede, långmodig och försonlig samt att han förlåter orättfärdighet, missgärning och synd. Insikten om dessa sanningar jagar bort tvivel och gör tron övermåttan stark.

21 Men om människan skall kunna tro på Gud, så måste hon ha den insikten om honom, att han är en oföränderlig Gud. Och detta är lika nödvändigt som insikten om att han är nådig och långmodig. Ty utan insikten om Gudomens karaktärs oföränderlighet skulle tvivel uppstå i stället för tro. Men då insikten om att Gud inte förändras finns, så griper tron med orubblig förtröstan hans karaktärs härliga egenskaper, vetande att han är den samme i går, i dag och i evighet och att hans bana är ett och samma eviga kretslopp.

22 Och åter, insikten om att Gud är sannfärdig och inte kan ljuga är lika nödvändig för tron på honom som insikten om hans oföränderlighet. Ty om vi inte har den insikten om Gud, att han är en sannfärdig Gud, som inte kan ljuga, så kan vi inte ha den tilltro till hans ord, som måste finnas, om vi skall tro på honom. Men insikten om Gud, att han inte är människa och att han inte kan ljuga, styrker sinnet till att tro på honom.

23 Men det är även nödvändigt, att människorna har den insikten om Gud, att han inte har anseende till person, ty om denna egenskap fattades i hans karaktär, kunde de inte tro på honom, även om alla de övriga härliga egenskaperna funnes. Ty om Gud hade anseende till person, så kunde ingen veta vilka förmåner han/hon ägde eller huruvida han/hon hade rättighet till att tro på Gud eller ej, utan allt skulle vara förvirring. Men så snart som människorna lärt sig omfatta sanningen rörande detta, att Gud inte har anseende till person, kan de förstå att de äger rättighet till att genom tron motta det eviga livet, himmelens största nådegåva, emedan Gud intet anseende har till person, varför alla människor av alla nationer har samma förmåner.

24 Slutligen är insikten om att Gud är kärlek inte minst nödvändig för oss, om vi skall kunna tro på Gud. Ty om alla de övriga härliga egenskaperna skulle finnas i Guds karaktär, men denna enda saknades till att öva inflytande på dem, så kunde de inte ha något kraftigt herravälde över människornas sinnen. Men när insikten om att Gud är kärlek har slagit rot i hjärtat, vem kan då inte se, att varje nation, släkt och tungomål har sann grund till att tro på Gud för erhållandet av det eviga livet.

25 I den ovan givna skildringen av Gudomens karaktär, framställd i det uppenbarade ordet, finner vi den säkra grundval, varpå varje folk släkt och tungomål i alla tidsåldrar från släkte till släkte har byggt sin tro på Gud.

26 Låt oss anmärka, att det föregående är skildringen av Guds karaktär såsom han framställs i uppenbarelserna, givna åt de forna dagars heliga, och samma skildring av hans karaktär framställs i uppenbarelserna givna åt de sista dagars heliga, så att de forna och de sista dagars heliga i detta avseende är lika. De sista dagars heliga har lika goda grunder för sin tro på Gud som de forna dagars heliga hade, ty samma skildring av Guds karaktär har blivit framställd för bådadera.